Blir faktist arg att det inte finns mer filmer på swefilmer.com om just andra världskriget och koncentrationslägrena! Jag är på ett sånt humör och tycker att det är ganska interessant att se hur judarna och dem handikappade hade det. Jag skulle faktist vilja åka och träffa någon som har överlevt ett koncentrationsläger, det skulle vara spännande att få veta exakt hur den personen har levt sitt liv. Undra vad alla tyskar tänkte när de var tvugna att låta alla i koncentrationslägrena gå, hur skulle de nu kunna fortsätta leva ett ''normalt'' liv efter de? Att veta att deras ''fiender'', judarna, får gå lösa i världen. Skulle dem klara av det? 

 

Har ni sett ''Pojken i randig pyjamas''? Om inte, se den! Den är så jävla bra och sorglig! 

Om man utgår från den filmen så tror en 8-årig pojke att hans pappa är en sådan soldat som vill alla väl och är hjälpsam och omtänksam mot alla. Han blir inte informerad om vad det är som pågår i landet. Inte ens när han kan se koncentrationslägret från sitt fönster förklarar ingen något för honom, han tror att det är en bondgård och vill gå dit för att leka med barnen. Hans mamma säger att det inte är en bra idé och när pojken frågar varför får han bara till svars att dem är lite konstiga och dem går ju bara runt i pyjamas. Eftersom pojken är så nyfiken och vill bli utforskare när han blir stor så  tar han sig till koncentrationslägret en dag. Där sitter en pojke, som är i samma ålder som han själv och har på sig pyjamas. Pojkarna börjar prata med varandra och blir kompisar. Pojken blir lite förvånad när han får veta att den andra pojken, som bär pyjamas hela tiden, är jude. Hand privatlärare har berättat för honom att judarna förstör hela deras värld. Pojken struntar i det och ger mat till den judiske pojken. En dag får pojken reda på att den judiske pojkens pappa är försvunnen och han erbjuder sig att hjälpa till och leta efter honom. Pojken får en pyjamas utav den andra pojken och tillsammans gräver de ett hål så att han kommer igenom in till lägret. Där inne märker pojken att det är lite skrämmande och vill vända om men tycker synd om sin kompis och de fortsätter leta efter pappan. Dem börjar i baracken och precis när dem kommit in börjar soldater skrika att dem ska ut och skynda på! Dem blir ivägkörda in i ett rum, beordrade att ta av sig kläderna och sen fördes dem in i gaskammaren. Judiske pojken var rädd och pojken tröstade honom med att säga att det bara var en vanlig dusch. Gasen börjar komma in i kammaren och vid den här tiden har pojkens mamma, storasyster och pappa, som var översta befäl på lägret, upptäckt att pojken var borta och var påväg mot lägret. Men dem kom försent. Där stod pappan, som just hade mördat sin egen son, mamman hade förlorat både sin son men ändå sin man som hon tyckte var ett monster och systern som förlorat sin bror. 

Det är här i filmen jag börjar gråta. Det är så otroligt modigt av pojken, även fast han inte visste något om koncentrationslägret och vad som hände där, att gå in för att hjälpa sin kompis och lugna honom när han blev rädd!! Jag ger all respekt till honom. Så liten. Så modig. Så oskyldig.

Det som jag nog tycker är allra värst är att ingen berättar för honom att det inte är en bondgård! Han går ju och tror det under hela filmen, han förstår inte ens  vart han är när han dör! Det är lite föräldrarnas fel kan jag tycka, okej att dem inte vill att ens 8-åriga son ska få veta vad som händer då han bara tror gott om folk men han är ju en liten upptäckare, som 2 barnsmamma borde hon ju iallafall fattat lite att han skulle ge sig iväg ditåt och upptäcka allt själv! Man blir så arg och ledsen när dem båda små pojkarna dör, dem är de osyldigaste människor man kunde hitta på just det stället! Att barn har blivit utsatta för koncentrationslägren är bara en hemsk känsla som det inte ens finns ord till!! Jag blir så arg. Frustrerad. Ledsen. 

 

Jag tycker att hela grejen med koncentrationslägerna var så otroligt barnsliga. Asso jag kan ju aldrig tänka mig in i den situation Hitler var i och känna vad han kände, tanka vad han tänkte.. Och det är jag jävligt glad över! Han var en iskall person! Om det är sant att hans Judehat uppstod när han inte kom in på en konstskola som ägdes av judar då tycker jag bara att han är barnslig. Han kom väl inte in för att det fanns andra som var mycket bättre än vad han var, det går ju inte att hjälpa liksom. 

Allt med andra världskriget och göra tycker jag inte är interessant, jag är bara nyfiken på koncentrationslägrena. Det ligger mer historia där vad jag kan förstå genom böcker och filmer och det är mycket mer interessantare att läsa om, speciellt om det var judar och hanikappade som överlevde och berättar sina egna historier. 

Skulle jag få chansen att möta någon som överlevt hade jag aldrig tackat nej, det spelar ingen roll om jag blir tvungen att flyga till Tyskland för att träffa någon, jag skulle betala biljetten, packa ner kameran och pennor och papper, göra en egen liten bok. Jag kan lova att jag skulle lära mig mer med några timmar att lyssna på en person som pratar om sina egna erfarenheter/minnen än vad jag lär mig på 18 år i skolan!