Det är med tunga steg jag går nu och har gått sen igår. Kommer inte glömma barnens ansiktsuttryck när jag skulle gå på ett tag. Deras kramar, deras tårar, de gjorde nog mest ont. Jag fick verkligen anstränga mig hårt för att inte börja gråta. 

Hur kan skolan utsätta oss för det här? Ja okej, det är bra att få erfarenhet och inte bara läsa till sig allt men jag vet att flera av mina klasskamrater har skrivit hur svårt det var att lämna allt.. Och jag kände igår bara att mina lärare är jävligt grymma. Tänk om vi skulle bli deprimerade nu och gå in i en stor depression! Well then it's there fault. 

Nej jag vet att jag inte kan tänka så, och det säger jag bara för att jag inte vet vad jag ska skriva om annars.. 

Idag har jag inte gjort ett skit. Jag ska strax hoppa in i duschen.. 

So now you know, happy?