-

En av de värsta dagarna i mitt liv.

Dagen har varit lång även fast den har gått fort.

Begravningen var i Trons kapell på Skogskyrkogården och var väldigt fin.

Min familj och mina kusiner och faster fick gå in innan alla andra och kolla på kistan. Jag hade redan gråtit lite och bet mig i läppen. När vi kom in i kapellet möttes vi av de här;

Det gick inte att hålla sig för gråt.

Det är fortfarande svårt att tänka att farfar ligger där, MIN farfar!

Efter ett tag där inne med prästen som berättade vad som skulle hända gick vi ut igen. Samlade nya krafter och en stund senare var det dax.

Alla la en ros, jag la även dit ett hjärta i guld där det stod ''Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta''. Det var väldigt jobbigt. Under hela cermonin.

När det var slut stod vi kvar och kollade på kistan, hur kan vi gå och bara lämna honom här? Det här är ett tillfälle att ha ett sagogryn till. Skulle jag haft ett skulle jag önskat att allt var som vanligt igen. Det är bara med sagogryn som det omöjliga blir möjligt, men jag har inget.

Farfar kommer inte tillbaka.

Efteråt blev det lite fika på ett café. De vuxna åt 3 olika små smörgåsar och barnen fick pannkakor.

Det blev mycket prat och skratt.

En efter en (typ) begav sig hemåt och tillslut gjorde även vi det. Skjutsade hem farmor och hennes syster innan jag, pappa, Dennis och Kim åkte och bytte bil, skjutsade hem Dennis och tillslut åkte hem.

En lång dag som har gått väldigt fort.