Det är ofattbart tråkigt att någon man stod så nära att man inte behövde säga något utan den andra viste redan för bara några år sedan inte ens hör av sig längre. Vi var som 2 systrar (med mindre bråk då). Glädje, sorg, ilska, dumhet var något vi gick igenom tillsammans, vi var även de 2 mest fantasifulla tjejerna på ön. 

Vad hände? 

Du lämnade mig här och jag orkar inte vara den som hör av mig varje gång. Du kan oxå! 

Jag gav henne en hint härom dagen men hon förstod inte, bara att inse att jag nu är ute ur hennes liv. 

 

Och dem nya vännerna jag har mött under åren då? Det är klart att jag gillar dem, annars skulle jag inte vara med de. Men egoistiska är dem. Fast jag vet att jag oxå är det, det är alla människor och det är bara mänskligt! 

Men mina nya vänner läser mig inte lika bra. Ni kollar in titeln och struntar i att öppna boken för att läsa. 

Jag har suttit och tänkt här, vem är min riktigt braiga vän? 

   Jag kom fram till 2 personer, 2 av ganska många. Ska det vara så? 

Jag vet att man säger att man hellre har några bra vänner än flera dåliga. Men ibland känns det som att jag bara finns för andra när dem har problem och vill prata, när dem känner för det, när dem vill låna något mm. 

Är det så det ska vara? 

Egentligen skulle hela mänskligheten i sig sluta upp att vara så egocentriska och sätta sig själv i andra hand. 

 

Idag har jag tagit det lugnt hela dagen, efter 2 dagar med shopping. Har duschat och börjat rensa i mitt rum, fyfan vad mycket skitsaker jag har! Kastar allt i stort sätt. Dem här bra att ha sakerna åker faktiskt nu. Deras tur är kommen. 

Nu ska jag fortsätta här, ska fota kläderna oxå och lägga upp dem. Måste bara komma ihåg det!