Tankar eller känslor?

Dagen blev inte riktigt som planerat idag.. 
Jag har iallafall städat klart rummet, duschat och bara chillat. Imorgon är det måndag och även fast jag har lov så är det dags för mig att plugga, göra klart uppgifterna helt så att jag inte har något att oroa mig för och så att jag bara kan njuta utav sista veckan på praktiken! Det kommer kännas tungt att lämna alla underbara barn och jag kommer säkert fälla en tår. 
 
Jag blir så irriterad på alla personer som skaffar ask.fm eller vafan det nu heter och inte ens svarar ärligt/seriöst på frågorna. Som igår, jag nämner inga namn men jag vet att om hen läser detta kommer hen att förstå att det handlar om hen. Men skit samma! Jag ställde en fråga som jag verkligen ville ha svar på, och så anklagar den här personen en annan kompis för att ha ställt den och blir irriterad/arg på hen. Och jag vet att personen som blev anklagad inte är den som backar undan så hen står upp för sig själv och ja... IRRITERANDE! Ska ni nu inte svara seriöst på alla frågor så ska ni inte hålla på med det! 
Så nu har jag fått det ur världen, du och du vet vem du är, lägg bara ner. Seriöst. 
 
Jag hittade ett gammalt inlägg där jag skrev ja vad ska jag säga, pepptalk? Nu hittar jag på lite ord här. Men jag känner att det är värt att läsa igen för er otroliga läsare som hänger med i mitt trista liv. Så jag kopierar texten hit och sen avslutar jag med en bild på det. Hoppas ni förstår texten och tänker efter lite på den! 
 
''Och så har vi det här med vilja... Vi har alla våran egen vilja men jag tror, personligen, att hur mycket vi säger åt andra att gå efter sin egen vilja istället för att slava efter en annans så lyssnar vi inte på det själv. Så då kan man säga att vi går runt och ljuger om en sak för att andra människor ska tro att vi gör likadant eller så är vi så jävla rädda för vad människor ska tycka om en så vi vågar inte följa våran egen vilja och gå våran egen väg, vilket vi måste för att komma vidare här i livet och inte ligga hemma på mammas och pappas soffa hela dagarna utan att vi vågar ta vårat eget initiativ och går ut i världen och är stolta över oss själva, hur ska vi annars få jobb, träffa nya människor, partners som kompisar. Det där med att vara stolt över sig själv är nog mycket svårare för oss ungdomar än för vuxna , tror jag, men jag tycker att det är en jävla viktig sak man måste kunna. Man måste kunna lära sig att resa sig upp efter ett förhållande är slut och inse och vara stolt över vilken kunskap man fick med sig till nästa. Det är svårt, vi är inte Super-Man, vi är inte gjorda av stål. I våra kroppar rinner blod, blod som kan symbolisera en flod som rinner genom ett tropiskt land, det mina läsare skulle ni alla tycka var så vackert. Om ni stod framför floden med människor ni älskar så skulle ni den stunden inte kunna önska er något bättre. Det är minuten just nu som räknas, den minuten du är med dina älskade människor, när ni upplever något magiskt. Ta vara på den tiden för lika snabbt som den kom kan den lika gärna försvinna.''

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0