Idag är det en vecka sen min farfar lämnade oss. Det var hastigt och vi hade inga känningar alls på de. 

Farfar var en sån person som inte gillade att prata om döden eller smärta och sjukdomar.

   Jag tror att han var rädd. Han visste att han kanske inte hade så lång tid kvar här på jorden och ville nog inte klaga för dem personerna han älskar. Han ville nog njuta av den tiden han fick tillsammans med farmor och alla barn och barnbarn. 

Det går inte att beskriva vilken tomhet jag känner utav att han inte finns mer. Du var världens bästa farfar, jag saknar dig så mycket och kommer ALLTID att älska dig!!! 

 

Har somsagt haft lite annat att tänka på därav inge bloggande. Har köpt en blixt till kameran och bjuder på bilder på mitt söta svin.