Jag sitter och läser igenom en gammal konversation och när jag tänker efter ångrar jag mig inte ett dugg vad jag sa och gjorde då! Ibland dock så kan jag verkligen sakna henne men då är det bara att tänka tillbaka på dem sista gångerna vi träffats, hon är inte samma person och det är inte jag heller. Människor växer ifrån varandra och det har vi gjort, vi som stod så jävla nära varandra pratar nu inte ens. 

 

Jag håller på att fixa och dona lite här hemma, passa på medan jag är hemma liksom. Och sen får vi se vad som händer. Hämtade syrran från skolan idag och frågade vad dem gjort idag ''En massa saker!'' som vadå? Frågade jag, ''Vi har ritat av det vi hittade ute igår!'' Gud vad mycket de har gjort på 3 timmar. Den som ändå kunde få gå i förskoleklass igen...